1970 fyllde jag 21 år och hade gått ett par terminer vid Christer Strömholms Fotoskola i Stockholm. Min far Sven ”Svängis” Johansson var chef för varvet och bad mig ta lite bilder från varvets förmodade sista tid. Det blev många bilder eftersom jag redan då var besatt av sjöfart och varvsmiljön.
Jag fotograferade varvet vinter och sommar i ur och skur. Min blick var riktad på ett varv som fortfarande bullrade och sjöd av liv. Ännu var allt inte slut.
Om jag tittade framåt fanns orosmoln. Länder som Japan och Sydkorea kunde bygga fartyg mycket billigare med sina låga löner.
Vidare fanns det redan planer på att flytta personal, maskiner, flytdockor mm till Finnboda Varf för ett samgående och satsning inför framtiden.
Kommunala Stockholmshem ville köpa hela Ekensbergs varvsudde av ägarna Salénrederiet för att bygga bostäder i stor skala.
Men fortfarande arbetade man i stora plåthallen med jättelika fartygsplåtar, utrustning för tankrengöring och olika beställningar. I de två flytdockorna var arbetarna igång med att laga skadade lastfartyg. Reparationer var då en viktig inkomstkälla för varvet.
